Första steget - var började jag?

Hur gjorde jag då, de första dagarna och veckorna? Vilka förändringar gjorde att jag fick önskat resultat?

1) Jag började med det jag tyckte var enklast, att förändra frukosten. Jag visste ju att de där 4-5 smörgåsarna jag tryckte i mig inte var det nyttigaste valet, om jag nu åt frukost alls. Jag har alltså det senaste halvåret varierat mellan två frukostar. Havregrynsgröt (fiberberikad sådan) med linfrön o hallon, till detta en eller ett par stora muggar kaffe med mjölk som intas med dagens första frukt och minst två stora glas vatten.
Andra varianten av frukost är 2dl lättfil med linfrön och färsk frukt eller bär samt ett kokt ägg. Ja, kaffe o vatten ingår här med :)

2) Jag började gå långpromenader! Jag slet ut ett o annat par skor och barnvagnen, min älskade babyjogger fick nu bekänna färg. Snö, is och kyla - inget hindrade mig!! Detta "räckte" som träning de första tre månaderna, jag blev svettig och tappade lagom mycket i vikt för att hålla motivationen uppe. Att dra runt på två barn i vagn i snö - det är inte bara o bara... Jag gick dessa promenader när minstingen skulle sova och storebror var på förskolan. Jag utmanade även mig själv i att gå fortare o fortare sträckan mellan hemmet o förskolan som jag gick två gånger om dagen tre dagar i veckan. Då tog den i vanliga fall ca 45 min idag går jag den på ca 25 min o gissa vilken av gångerna jag var "sjösvett"??

3) Jag slutade stoppa i mig "skräp"! Jag ville ju må bra och såpass koll har man ju att man vet att ostbågar, chips, kakor o godis inte ger de bästa förutsättningarna för en hälsosam kropp - det fick vara slut nu!

4) Tanken "jag äter vad jag vill till lunch så kan jag äta samma mat som familjen till middag" föddes ganska snart och det har fungerat! Vissa maträtter som min man o barnen väljer att äta förändrar jag lite åt mig o lagar separat för att veta hur mycket jag får i mig som tex köttfärssås, korvstroganoff, panerad fisk o paj.

Lunchen består alltid av sallad som varieras med tonfisk, kyckling, kött eller skaldjur vilket serveras med en klick keso eller kvarg - snabbt, enkelt, lätt ;)

5) Hitta stöd!
Min man valde på en gång att låta det här vara min sak, att inte fråga, tjata eller ens förändra något själv. Jag fick göra på mitt sätt - det har varit både jobbigt och skönt! Mitt största stöd har jag hittat på nätet i min mammagrupp sedan första barnet. Där har jag rapporterat mina resultat på vågen vecka för vecka, fått hurrarop o pepp. De har varit o är ett ovärderligt stöd - tack tjejer! Läste någonstans att man behöver 5 stödjande personer för att klara av att tex gå ner i vikt - jag hade 20!

6) Berätta o vara öppen/ärlig!
Till en början hade jag svårt att berätta om min kamp, ville ju inte bjuda mig själv på ett offentligt misslyckande. Men tänk så mycket enklare det är att bara vara ärlig o berätta som det är, det skapar ju förståelse o minskar oro. Jag har såklart fått både glada o trista kommentarer längs vägen, men ingen har ju behövt tassa runt mig och fundera...

"Även den längsta resa börjar med ett litet steg"

//e