2013/08/17

Osunt förhållande till mat...

...var den snällaste formuleringen jag kunde komma på. Sanningen är väl att den här tjejen har ett matmissbruk eller en ätstörning, om du så vill.


Den jobbiga insikten är såklart att även den här till synes hälsosamma tjejen har samma problematik.


Det går inte bara över av sig själv! 

 Jag tänkte för någon kväll sedan tanken "när ska jag få ett normalt förhållande till mat?" och insåg i samma stund, med sorg, att det är en väldigt lång väg dit. Jag kan inte minnas att jag någonsin ätit endast av hunger och slutat när jag varit mätt. Jag har ätit för att det är njutning och för mig har mat varit svaret på allt! Ledsen? Då äter man. Glad? Då äter man (för att fira). Trött? Då äter man ännu mer o onyttigare! Ensam? Då äter vi lite till ja...
 Det jobbiga med just mat är ju att man inte kan sluta med det på samma sätt som alkohol eller droger. Man måste ju faktiskt äta för att leva. Så min kamp handlar inte bara om att gå ner i vikt eller att bli hälsosam utan även om att hitta ett sätt att förhålla mig till mat - min drog - som gör att jag inte kommer till den punkt att jag känner ett behov av att hetsäta...

//e

4 kommentarer:

  1. Åh vilket bra inlägg för mig att läsa precis nu, när jag sitter i soffan och funderar på om jag ska hämta en Coca cola, eller kanske lite kakor, eller en skål glass, eller något annat sött eller fett, fast jag egentligen inte ens vill ha det. Då har jag ätit en portion paj och sallad till middag, och en nektarin efter det för att "magen ville ha något mer", och sen en kopp te. Jag behöver också fundera på min inställning till mat. Ovanan att äta något sött, bara för att. Behöver jag tugga på något hela tiden? Och hur mycket socker konsumerar jag egentligen per dygn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte helt lätt det här med matintag Tove, vad som är hunger och vad som är "lustfyllt ätande" som de kallar det inom ViktVäktarna. Jag jobbar fortfarande med mättnadskänslan - när har min kropp fått vad den behöver och vad är utöver? Men den här kampen skall vinnas!
      Kram

      Radera
  2. Har läst ikapp lite här på din blogg, efter ditt meddelande. Tycker det är riktigt peppande och inspirerande att läsa här! Och ja, mat är ett riktigt beroende, och jag sitter verkligen fast i ett sockerberoende. Sjukt vilket sockersug man kan ha!

    Man brukar ju säga: "Äta bör man, annars dör man (äta gör man, ändå dör man)"... Just därför kanske man borde bli bättre på att prioritera mat och hälsa. Gillar det du skrev att det inte handlar om utseende, utan om hälsa! Jag har inte problem med övervikt (är faktiskt underviktig för tillfället av olika anledningar), men ändå... Är ju min kropp jag ska leva med hela livet, och det borde vara värt att ta hand om den. Äta bra och rätt, och röra på sig. Sunt! Kommer fortsätta läsa här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tycker om det jag skriver! Tror att det är många som har svåra relationer till mat och socker verkar det vara många som har problem med. Det handlar verkligen som du skriver om att "ta hand om sig själv" och sen vad det innebär är ju så olika för alla.
      Tack för fina ord!
      Vi hörs!
      //e

      Radera