Ja, det är nu när jag är tvingad till vila och försiktighet som den viktigaste styrkan, den mentala sätts på prov. Det är ju vid såna här tillfällen när allt rasar som jag inte brukar kunna hålla ihop mig alls. Eftersom jag är en "allt eller inget"-människa brukar jag ge upp allt när jag stöter på en motgång jag inte ser hur jag ska ta mig ur eller förbi.
Så ikväll när jag går och lägger mig med magen full av popcorn kan jag ändå vara nöjd eftersom jag hållt mig inom dagens kcal :) Jag är också nöjd med att min man tvingade mig att låta honom ta över rodret, att han med mitt bästa i åtanke ställde in lillasysters kalas och tvingade mig att ligga på soffan hela dagen. Det har varit sjukt jobbigt och tråkigt med precis vad jag, min fot och min rygg behövde.
Att foten knappt gör ont längre är helt underbart, kanske kan jag få en bra löpsäsong trots allt?! Bara ryggen inte tänker fortsätta krångla med mig.
//e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar