2014/04/08

Vänder det?

Idag var det dags för återbesök på Ögonmottagningen. Känns lite sådär när sköterskan hälsar mig välkommen till mitt andra hem, men samtidigt skönt att få träffa samma personer igen!
Inflammationen i ögat har gått ner sedan i söndags, men det går lååååångsamt! Hornhinnan är fortsatt svullen, vilket gör att jag ser suddigt på vänster öga, ungefär som bilden här ovanför.
Såret på hornhinnan läker även det långsamt och läkaren har sjukskrivit mig till 20/4, men vi hoppas på att det inte ska behöva ta så lång tid.
Efter sjukhusbesöket hade jag lite "ställtid" och passade på att byta skorna lillasyster fick när hon fyllde år, passade på att prova till mig när jag ändå var i en skoaffär. Men nej, blommiga eller glittriga skor blir det inte hur sköna de än är!
I påsk ska mina föräldrar fira sina 60-årsdagar och när jag ändå var i klädaffären för att byta jackan lillasyster fick i present passade jag på att prova annat än jeans.
Den här typen av kjol gör sig inte tillsammans med mina lårtjocka fotbollsvader.
De här byxorna förälskade jag mig i, mest för att jag hade ett par liknande en Valborgsmässoafton för ca 25 år sedan...
Den här klänningen och ett par orangea strumpbyxor fick följa med hem!
Jag blir helt matt bara av att se hyllorna i inredningsbutiken...
...men nästa gång får nog den här följa med hem. Det närmsta ett husdjur (borsett från myrorna) vi kommer komma de närmsta åren. Men om barnen så mycket som andas en önskan om katt kommer jag köra raka vägen till närmsta katt-hem och hämta en, oavsett om det är lämpligt/praktiskt eller inte!
I väntan på skjutsen hem, helt slut vilar jag ögat och känner hur hoppet så sakta återvänder.

Väl hemma blir det fullt ös.
Barnen vill underhållas, fiberkillen (ja, nu ska vi på landet få "fiber") ville prata, en grannflicka ville sälja majblommor, jag ville laga och äta mat och mitt i allt det här ringde en sjukgymnast för att boka in mig på en återbudstid imorgon.
OM jag kunde komma? Såklart jag kan!

Så nu, nu verkar det så sakteliga vända åt rätt håll. Även om inget kommer hända imorgon så är det ändå ett steg mot att bli bra och kanske får jag bra besked kring foten, att det går att göra något åt den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar