Idag vaknade jag med affirmationen "Idag är första dagen av resten av mitt liv, jag kan välja riktning" och så valde jag att leva dagen :)
Lägger mig ikväll nöjd över att jag idag inte ätit något socker och inte kompensationsätit. Jag följde planen, att äta lagom mycket var tredje timma. Så nu är jag igång igen. Behöver ju inte låta hjärnan ha semester bara för att foten är skadad...
//e
Såhär är det.
Trodde att det var "bara" att börja jobba igen, kämpa på som vanligt, inga konstigheter. Det var det inte. Visst mycket är som vanligt och det kan ju vara en del av felet. Det svåra att hantera är att jag blivit mer sårbar, mindre tuff och helt på det klara med att det inte går längre. Så kom lösningen. Ett nytt jobb, en uppsägning och ändå. Ändå är såklart allt inte bara frid o fröjd med det. Livet är ju ändå det samma. Men det går lååååångsamt åt rätt håll. Foten känns nog om jag känner efter lite bättre, även om det kan kännas olika från en dag till en annan. Orken och viljan, de som tidigare var mina vapendragare, ligger nu och vilar. Istället umgås jag mycket med måste och borde, inga muntergökar direkt. Men nu lämnar jag en underbart solig, arbetsam fast ändå vilsam helg bakom mig, går in i veckan som kommer med vissheten om att jag snart kan börja säga "sista" om saker som varit vardag i flera års tid nu, både vemod och glädje, men mest glädje!
Så nu ska det bli förändringar, älska förändringar! Det kanske inte blir bättre men det blir något annat och annat är just precis vad jag behöver nu.
Det florerar just nu utmaningar på fb om att skriva några positiva saker om dagen några dagar i följd, gillas. Sen gillar jag nästan minst lika mycket de som skriver några negativa - balans mina vänner - balans.
Så dagens negativa: nysningar, hur många som helst vid alla möjliga och omöjliga tillfällen (gräsallergi månne?)
Dagens poitiva: mina underbara barn som leker tillsammans och är bästisar (låt det vara för evigt!!)
