2013/12/30

Året

Ja, det har varit (och är) en lång kämpig höst. Det har inte varit lätt att få ihop allt, även om vardagen allt som oftast flutit på bättre än jag vågat hoppas på.

Så ska då även denna bloggerska summera året, eller? Japp, det ska hon!
Sitter här och inser att jag lyckats uppnå ett stort mål, som jag misslyckats med att hålla fast vid. Jag har gråtit mycket, skrattat ännu mer. Jag har tvivlat på det mesta i min tillvaro men funnit styrkan i mitt inre, hittat mina "varför". Lämnat barnen på dagis, cyklat till tåget, jobbat kort och länge, cyklat hem efter underbara tågresor, lagat mat, tjatat, bråkat och kramats. Renoverat, byggt, lekt och badat hela sommaren! Visst har jag tränat, städat, tvättat och diskat också men det går i perioder ;)

Jag hade innan året började inlett en resa jag inte visste vart den skulle sluta. Idag vet jag att den inte har något slut, det är visst resan som är målet. Så jag fortsätter sträva efter att vara mitt lyckligaste, vackraste mest levande jag!

Av någon anledning lägger jag mer än gärna år 2013 bakom mig, det år som varit mitt år och blickar framåt mot år 2014, som även det ska bli mitt. Jag har nämligen bestämt att alla år framöver ska vara mina - varför skulle jag inte satsa på mig???

Hoppas även du väljer att göra 2014 till ditt år!

//e

2013/12/10

Tillbaks på ruta ett

Tänk att jag sitter här igen, ett år senare och det känns som att ingenting förändrats?! Såklart är det mycket som är annorlunda men mycket är även precis likadant, jag är ju samma person som då. Igår fattade jag återigen ett nytt beslut att det får vara nog nu, utifrån precis samma känsla som förra året.

Kläder som inte passar, ett okontrollerat matintag och absolut ingen träning att prata om.

Visst jag väger 30kg mindre än jag gjorde då men jag väger ju ändå mer än jag mår bra av att göra. Så nu gäller det att få till något som är hållbart över tid. Att träna på gym 2-3 gånger i veckan och att äta det jag mår bra av är enklare sagt än gjort...men det är så det behöver och måste vara!

//e

2013/11/07

Dag 4

Idag föll jag, rakt ner, tillbaka i sockret! Men nya tag imorgon.

Blev VAB idag och nu tror jag sjukdomen tagit mig med. Men det är bara att bita ihop. Fredag imorgon och sen en hel helg att bli frisk på :)

//e

2013/11/05

Vad händer??

Aldrig, aldrig i hela mitt liv har jag under loppet av två dagar bestämt mig för att avstå från sötsaker och fått två presenter i form av choklad - det är som om ödet vill att jag prövas lite extra...

Dag 1, igår, gick bra förutom de två brödskivorna jag inte orkade avstå vid lunchen (maten var ju knappt ätlig). Körde mitt första spinningpass på evigheter och det kändes som första passet någonsin, men jag är nog snart tillbaka på banan igen.
Dag 2, idag, har jag inte ätit några godsaker trots att det finns onödigt mycket choklad hemma. Tog en kortare promenad efter att jag lagt barnen istället för att krascha i soffan.

Känner mig nöjd med tillvaron just nu. Att hemmet ser ut som ett råttbo försöker jag lära mig att leva med.

//e

2013/11/04

Utmaningen!

Efter en lång period med dåligt med sömn,  obefintligt med träning och massa onyttigheter samt några pluskilon är det dags för en utmaning. Att det blev just idag beror mycket på den gångna helgen. Jag åkte iväg till en kompis utan familjen, gick på Winnerbäcks spelning på Scandinavium och fick sova ostört två nätter - återhämtning och energiboozt!

Utmaningen består i att avtså från socker, såsom godis, kakor, dricka, vitt bröd och glass fram till jul. Frukten har jag bestämt mig för att behålla, samma sak med pasta - det är ju inte uppenbart "onyttigt"... Den andra delen i utmaningen är att jag ska träna (minst) 3 pass/vecka under perioden.

Ska försöka uppdatera här hur det går för mig, men instagram är där jag kan lova att jag kommer hinna lägga upp mer frekvent. Häng på vettja!

//e

2013/10/30

Att vara som alla andra

Idag när jag min nya vana trogen, klagade över att jag inte har tid för någonting utöver jobb, familjen och hemmet fick jag återigen höra att det inte bara är jag som känner och har det såhär.
Har i flera olika sammanhang senaste tiden blivit uppmärksammad på att tjejer, kvinnor, mammor i samma situation som jag inte riktigt får det att gå ihop - ska det vara så??

Idag prioriterade jag (som vanligt senaste tiden) bort tvätten, disken, träningen och allt annat jag skulle kunna gjort.  Istället satt jag vid datorn. Betalade visserligen ett par räkningar, men resten av kvällen slösurfade jag bara. Behövde helt klart återhämtning efter några slitsamma dagar på jobbet, men hade förmodligen mått lite bättre nu i efterhand om jag avverkat några måsten...

Just nu är jag och livspusslet inte överens, kan vara så att jag har för många bitar??!!

//e

2013/10/15

Verkligheten hinner ikapp

Det har varit tyst och stilla på bloggen ett tag och ibland säger tystnaden kanske allt.

Jag strävar efter att leva här och nu, att låta det som behöver tid ta tid. Fatta beslut som kanske inte är roliga men nödvändiga. Vara liten, ynklig, slut och trött för att sedan resa på mig och inse att allt blir så bra som jag gör det.

Tränar just nu inte så mycket fysiskt men desto mer mentalt. Att mixtra med och möblera om tankar tar även det på krafterna. Senaste tidens utmaningar: bara för att det inte blir som jag tänkt betyder det inte att det blir fel och skulle det nu bli fel så är jag inte fel - svårt svårt svårt att lära mig detta... Nästa utmaning är att ta reda på vad jag egentligen vill - tur det intr är bråttom ;)

Så jag vilar lite i nuet och sänker kraven. Det är också en utmaning.

//e

2013/10/02

Plötsligt händer det!

Idag, eller snarare nu ikväll hände det - jag kom på mig själv med att dagdrömma och sätta upp nya mål för framtiden. Har ju levt i ett vakuum ett tag men nu äntligen känner jag att jag är redo för nya utmaningar - hänger du på??

//e

2013/09/26

En tanke i vardagen

Det här med vardag, just nu är det så underbart! Barnen älskar dagis, föräldrarna jobbar heltid, jobbar över, flexar o trixar. Höstsäsongen är igång,  vantar, mössor, underställ o överdrag.

Jag myser ner mig i soffan med te, mackor o en filt som den supporterfru jag är efter ett "Olgapass" på altanen efter nattning av barnen. Fbk - Saik 3-1 några minuter in i tredje ;)

Jag känner att jag är på väg upp mot ytan, att den värsta krisen är över - nu ska vi bara njuta av livet vi skapat oss!

//e

2013/09/24

Egobooztar och nya projekt

Jag har en kris, eller som jag föredrar att se på det, är under utveckling - riktar ett litet tack till Cullberg för den omskrivningen ;)
Det är verkligen inte helt lätt med förändringar nu för tiden, jag har nog blivit lite bekväm och lat. Kommer på mig själv med att tänka "allt är bra som det är" vilket ju inte kanske är hela sanningen,  det mesta kan ju bli bättre...

Så nu har jag tagit tag i mig själv och har lite egoboozt och nya projekt på gång,  än så länge lite hemliga men så snart det är helt klart vad det blir av det kommer ni och hela världen (??) få veta :) Till dess äter, sover, lever o tränar vi på!

//e

2013/09/22

Tänkvärt

http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/hanna-hellquist-det-handar-om-retroaktiv-mobbning/

Jag minns verkligen inte vem eller om någon sagt det till mig på ett sånt sätt, men jag känner helt klart igen känslan och tanken "jag måste ha varit sjukt ful och fet förut, att ingen sa något då??"

Oftast får jag höra saker som: vad pigg du ser ut, det strålar om dig och vad duktig du varit. De kommentarerna är guld värda!

Kram

//e

2013/09/19

En månad

Idag "firar" jag en månad vid målvikt. Livet har under den här månaden förändrats radikalt. Från att vara hemma med barnen på heltid till att arbeta heltid. Jag har hittills fått ihop pusslet på ett sätt som jag är nöjd med och jag har lyckats hålla vikten stabil.
Min oro inför att jag skulle ha svårt att ställa om från viktminskningstänk till "normalläge" var i överkant för det har gått otroligt bra! Jag har lagt till mer matiga mellanmål och tiderna för dem får jag ju "gratis" via jobbets fikatider.

Så en vanlig dag äter jag frukost kl 5:30, mellanmål 8:30, lunch 11:30, mellanmål 14:30, middag 17:30 och kvällsmacka kl 20:30 - det kallar jag rutiner!!
Jag har även fått till en fungerande rutin för träningen. Måndagar kör jag antingen funktionellpass eller styrketräning beroende på när jag slutar jobbet. Tisdagar har jag tänkt träna hemma, men det har inte blivit något av det än. Onsdagar är det Tabata, fast det har blivit inställt några gånger så då har jag kört plan b - styrketräning.
Fredagar är det styrkepass på friskvårdstimmen :)
Lördag eller söndag cardio beroende på hur jag känner och vad vi har för oss hemma...

Så nu jobbar jag mot nästa mål - 3 månader med målvikt :)

//e

2013/09/18

Vad tycker Jag och vad vill Jag?

I processen "mitt återskapande av mig själv" har jag upptäckt att jag under nästan hela mitt vuxna liv inte haft åsikter eller någon egentlig egen vilja. Det är få saker som spelat någon roll för mig. Det viktigaste har varit alla andra, att inte sticka ut, inte bli obekväm. Idag tränar jag på att göra mig själv till den viktigaste personen i mitt liv. Om jag vet vad jag vill och tycker och ger uttryck för det mår jag bättre och då är min tro att min omgivning har lättare att förhålla sig till mig - jag blir en person.

Så ärligt, jag t ex älskar mina jeans o kommer inte byta klädstil. Jag lyssnar på Rix fm och har inget som helst musikintresse i övrigt. Jag har upptäckt att det känns helt ok att ha en åsikt och stå för den, men jag behöver inte alltid uttrycka den.

Jag älskar Facebook och Instagram,  har sjukt svårt att klara mig utan min mobil. Jag ser nästan aldrig på teve och läser aldrig nyheter.

Jag älskar att träna och att slappa.

Ja ni fattar, det finns mycket kvar att upptäcka om mig själv och jag ser fram emot det!

//e

2013/09/15

Lappar

Har kommit på att jag i perioder behöver följande lappar på strategiska ställen:
1) på kylskåpsdörren - nej, svaret finns inte här!
2) på dörren till frysen - nej, inte här heller!
3) i skafferiet - såklart inte här heller, ett glas vatten medan du letar vidare?
4) på sängen - ja, det är inte omöjligt
5) i lådan med träningskläder - värt att prova!!

Livlinor att nyttja: lek med barnen, ring en vän, städa eller läs en bok...

//e

Kära dagbok!

Jag har allt skriva haft ett behov av att "skriva av mig". Det har varit och är mitt sätt att skapa ordning och reda på alla mina tankar. Många använder säkert sina vänner som bollplank, det skulle säkert ha fungerat för mig med, men jag har aldrig varit bra på att "prata av mig" då jag behöver mer tid för att formulera mig. Dessutom har jag inga nära vänner som känt mig under en längre tid, som vet om mitt då o nu. Vilket ju underlättar förståelsen om hur jag tänker, fungerar och reagerar.


Idag har jag flera olika typer av "dagböcker" beroende på behov och syfte. En liten agenda för att med få ord beskriva dagen så jag kan gå tillbaka och se vad vi gjorde en viss dag. 
En vanlig dagbok där jag skriver ner tankar om dagen och framtiden (såna har det blivit många genom åren). En liten bok där jag skriver ner listor, idéer och annat smått o gott. Sen har jag ju en matdagbok, där jag för ner allt jag stoppar i mig under dagen, den används helt ärligt inte lika flitigt längre, men har varit otroligt viktig för mig under min viktnedgång! En dagbok som jag däremot använder mer och mer nu är träningsdagboken, där skriver jag ner vad jag tränat och om jag styrketränat skriver jag ner vilka övningar jag gjort och vilken vikt. Allt för att ha kontroll och koll!

//e

2013/09/12

Möten

Ibland går det år, ibland händer det mer ofta, idag tre gånger. 
Jag träffade människor som ser förbi min yta, som skiter fullständigt i utsidan och som oavsett vad jag säger vet precis vad jag menar för att de ser mitt inre. 
Dessa möten kan vara både jobbiga och underbara, jobbiga om man har något att dölja, underbara om man inte mår så bra och behöver någon att prata med. Just nu har jag lite svårt att hitta rätt i jobbet, jag har ju varit borta länge och det tär på mig att inte vara den kollega som jag skulle vilja vara. Så idag var det guld värt att veta att när de frågade hur det var så var det ingen idé att komma med ett glatt "bra", utan det var bara att vara ärlig - så himla skönt! 


Ni vet vilka ni är ni underbara kloka kvinnor! 
Önskar att jag i framtiden kommer kunna finnas där på samma sätt för andra som ni finns där för mig!

//e

2013/09/11

Att få plats

Idag när jag klev ombord på tåget var det hagannågrprgannågraycketolk jag fick leta efter en sittplats. Detta fick mig att tänka på hur jag kände inför dessa situationer tidigare. Jag hade alltid en liten oroskänsla i magen, skulle det vara fullt på bussen (innan flytten), skulke jag behöva tränga mig fram, åt vilket håll var jag minst tjock? 

Den andra oron var om det inte skulle finnas hela lediga säten, utan bara ströplatser. Jag fick ju inte plats på ett säte så antingen satt jag halvvägs ut i gången eller så fick jag stå - helt klart alltid i vägen...

Så det känns otroligt skönt att idag inte ha några problem med att få plats i en vanlig stol!
//e 

2013/09/10

App, app, app!

Har blivit med ny telefon och har nu möjlighet att ha alla de appar jag saknat i hela mitt liv ;) Så här kommer en förteckning på mina appar,  de som underlättar min vardag och de jag har för underhållning...
Banken - tänk så smidigt, att bara kunna fylla på kontot vid behov ;)
Larmet - full koll på när man o barn kommer hem...
Ica Handla - matkontot - finmiddag eller rester, här finns svaret!
Offentliga jobb - something new is always something better?!
Blogger - blogga från varsomhelst, tåget till exempel
Facebook - behövs förklaring??
Instagram - #hälsokampen2013
Rix fm - MorronZoo!!
Candy crush - periodare sedan läänge
Lego train - kanske får barnen leka med mammas mobil i framtiden...
Kegel kat - äntligen blir knipövningarna gjorda igen!
ViktVäktarna - jo jag kör på ett tag till
ShapeUp - funderar på ett byte från vv
MammaMage - nu ska det tränas mage på rätt sätt även om delningen var knappt märkbar så vill jag ju ha bort den!
Runkeeper - så kul det blivit med löpträning, att få meddelande om slagna rekord efter nästan varje pass är underbart för självkänslan! !
Shapelink - vad har jag tränat och hur mycket, här har jag koll!
Outlook - you've got mail

Vilka är dina favoritappar?

//e

2013/09/09

Att tro på sig själv

Igår inträffade något jag aldrig kunnat tro. Tidigt i sommar joggade jag stadsloppet och hade som målsättning att klara de 10km under 60min, vilket jag gjorde. Så igår på förmiddagen satt jag och gick igenom mina appar och hamnade på Runkeepers träningsprogram. Blev riktigt sugen på att dra igång träning för att klara milen på 55min. Men så tittade jag på träningsupplägget och insåg att jag inte ville lägga ner tiden som krävdes, mitt fokus just nu är ju styrketräning och att forma kroppen. Hur som helst så var det ju cardio-day igår och med allt som varit den här veckan kändes det bra att komma ut och springa! Jag kände mig lätt i kroppen och ville utmana mig själv då många vänner gjort bra ifrån sig på Tjejmilen dagen innan. Men att jag skulle orka hålla ett genomsnittstempo på 5min/km - det hade jag inte räknat med! Är så stolt över mig själv, men det får mig även att fundera på om jag nedvärderar min förmåga inom andra områden och har jag glömt vad mina ledord "Jag Kan Allt Jag Vill" egentligen står för?

//e


2013/09/06

Att inte bli igenkänd

Det är väl egentligen inget stort problem,  att en del inte känner igen mig, men det kan bli lite tokigt och tråkigt ibland. Tokigt då man kan skratta åt det och tråkigt när jag hälsar glatt på någon jag tycker om och personen i fråga hälsar lite frågande på mig - vem är du och varför ler du sådär mot mig - tycks många tänka.

Det är ju inte som att jag missat att det är stor skillnad på då o nu, men det är ju inget jag tänker på hela tiden. Jag har ju fullt upp med "här o nu"...

2013/09/04

Mittveckorapport

Ja, hur går det nu då, i den riktiga vardagen?
Måndagen inleddes med en liten viktuppgång, glada samarbetsvilliga barn som skuttade iväg till förskolan, insikten att det fortfarande inte är så många på kontoret före kl 8 och att jag min vana trogen därmed kan fortsätta tömma diskmaskinen, fylla på kaffe i bryggaren och ta det lite lugnt på morgonen. 
Fortsättningen på dagen innebar ett besök hos frisören, var supernöjd när jag gick där ifrån, sen efter första tvätten är jag lite mer skeptisk, men det blir nog bra bara jag vänjer mig... 
Eftermiddagsfikat var som vanligt underhållande och trevligt och tyvärr lika "farligt" som vanligt - hur tar man sig upp ur den röda soffan??

Sen inträffade veckans katastrof - såklart hade vi blivit bestulna på cykelvagnen, min älskade vagn tillika frihet. Så jag bröt ihop lite lätt på tågstationen, ringde min räddare i nöden som tog tag i allt åt mig i mitt förlamade tillstånd. Orkade inte åka iväg till någon träning den kvällen...

Tisdagen inleddes lite sämre med barn som gick till bilen istället för att glatt skutta till vagnen, men det blev bra så snart vi kom fram till förskolan.
Jag fick en ok dag på jobbet, var lite sliten efter första dagen på en massa månader. Hoppade in på ett Liftingpass när jag kom till gymmet eftersom jag kände att jag inte skulle klara av att pressa mig själv i gymmet. 
Onsdagen (idag alltså) fick jag lite mer arbetsuppgifter, kom in i datasystemet och kan nu börja jobba på riktigt. Eftersom Tabata passet blev inställt och jag var inställd på det så hade jag under dagen mentalt förberett mig på ett pass i gymmet istället så det blev ben o mage idag. Vi var kanske 7 st där o tränade, så det var inte så trångt som jag var orolig för - skönt att inte behöva vänta!

Har en del "glöm aldrig att" på en mental lista nu. Kan liksom inte förstå hur andra gör som inte lägger fram kläder till barnen och sig själva dagen innan, som inte ställer fram "attiraljerna" till frukosten, som inte förberett morgondagens middag, lunch och mellanmål. Jag gjorde inte detta igår och mådde lite dåligt över det igår kväll, men som tur är vaknade liten i huset redan kl 5, så jag hade gott om tid att fixa allt på morgonen idag. Man ska ha lite tur också!!

Räknar med att resten av veckan kommer att gå som en dans och förmodligen kommer vår nya cykelvagn redan imorgon. Längtar efter att få fortsätta med de rutiner som vi vill ha. Sen händer det ju alltid saker som gör att det inte blir som man tänkt sig och då är det ju bara att lösa dem, men att leva i ständigt kaos är inte MIN grej...

//e

2013/09/03

Nya vanor

Tänk vad mycket vanor man har... Nu när jag börjat jobba igen inser jag hur vissa vanor hemifrån sitter hårt.

Vi börjar med toalettbesök, hur ovant det känns att 1) få gå på toaletten ensam 2) få stänga dörren 3) det finns en bra anledning till att det går att låsa toalettdörren och att det uppskattas om den funktionen används, inte som hemma när det är förenat med högljudda protester

Sen har vi ätande o matsituationer där jag gillar det faktum att jag 1) får ha min mat ifred o inte behöver kasta i mig den 2) får äta klart utan en massa avbrott för att t ex hämta gafflar, glas, skedar osv på golvet 3) får äta när JAG vill

Sen är det andra saker som blir jobbigare, som att jag inte kan gå i mjukiskläder hela dagarna, inte ägna dagen åt barnen, träning o hemmet, att jag måste vara representabel hela tiden och att det alltid finns färdigt kaffe...

//e

2013/09/01

Fällan - "på måndag"

Ja, så har jag gjort det jag med - gått i fällan "på måndag".


Jag har idag insett att jag i några dagar gått runt o tänkt o agerat utifrån att jag på måndag den 2/9 börjar ett nytt liv, att det därför inte gör något om jag äter lite ditt o lite datt. Att en kaka till kaffet inte är någon big deal, eftersom vardagen ju snart är här. Att barnen får äta i soffan, en glass efter maten, lite extra saft eller sova lite när det blir.

Nu är det väl inget fel i sig att ta en kaka eller vad det nu är man unnar sig, inte någon gång ibland i alla fall. Det är mer fenomenet "på måndag" som jag funderar kring. Jag tror ju inte riktigt på det, jag tror för min egen del att jag måste göra förändringen här och nu, att jag inte kan skjuta upp beslut till senare. 
Det är så många måndagar eller imorgon att skjuta upp till!

Som min syster och jag ofta skämtat om: 
Gör inte idag vad du kan få någon annan att göra åt dig imorgon...

Jag tror liksom inte att det händer av sig själv imorgon, att jag bara vaknar och beslutet verkställer sig själv, så nu sitter jag här och har lite vånda för att jag gjort detta helt mot bättre vetande. Men vem vet, kanske morgondagen ändå är den dag då jag väljer att fatta rätt beslut?!

//e

2013/08/31

Styrketräning

Blev 3 pass styrka i veckan då jag ville gå igenom "schemat" jag fått av min syster och jag dessutom hade en massa egentid då barnen var på inskolning. Fick nya bralls av syster när jag var där, så jag traskade iväg till gymmet i "krigsmundering" - tyckte det var passande :) Har inte bestämt mig än, men förmodligen blir det vila från träning hela helgen då vi har en massa annat att fixa med inför vardagens ankomst. Sen tror jag att min kropp behöver lite vila, är öm o sliten idag - men sådär skönt! Har iaf upptäckt att styrketräning på gym är kul, iaf när det spelas dansbandsmusik o de övriga i gymmet sitter o fikar större delen av tiden. Men som en vän till mig så klokt sagt: Annat på måndag. Löste årskort på gymmet, så nu hoppas jag på att planen att ta mig dit 2-3ggr/vecka håller ;) //e

2013/08/28

Dagen när jag blev tant!


Jag var in till stan igår och fixade inför dagis- och jobbstart. Inser att jag varit borta från det verkliga livet länge nu och att jag helt missat tonårsmodet. Vilket jag gärna hade fortsatt med ett tag till, kan jag tillägga nu såhär i efterhand, för det gjorde mig till en tant.

Såg en tjej i gymnasieåldern som jag kände igen, hon satt vid ett bord vid en uteservering och när hon och kompisarna reste på sig tyckte jag att det var väldigt märkligt att föräldrarna lät henne gå ut utan byxor ;) Nej, hon hade ju såklart vad en kompis till mig skulle kalla "musikant" shorts under den långa t-shirten, men det syntes ju inte... 

Jo man får ha på sig vad man vill - men jag insåg att det där modet var inget för min 33åriga kropp o härmed mycket gamla knopp!

Jag checkar nu in som tant (mycket passande såhär inför jobbstarten) och letar vidare efter mina snygga fotriktiga skor...

//e

2013/08/26

I mellanmjölkens land


Eller inlägget jag aldrig skulle skriva/publicera.

Jag ska absolut inte ljuga o säga att jag aldrig blir arg, snarare så är det så att jag har lätt för att bli arg men att det är snabbt övergående. Nu har jag mot min vana burit på en ilska länge, den bottnar även i ledsamhet o sorg.

Vi kan väl kalla det terapi, för jag vill inte råka skälla ut någon stackare som inte har en aning nästa gång jag hör "när är du klar?", "nu räcker det väl?" eller "ta en kaka - det skadar ju inte?!" 
Jo, jag förstår att det inte är illa menat och att det kanske mer handlar om att de själva inte orkar/vill/kan/behöver bry sig om vad de stoppar i sig. Men det som är mest ledsamt med alltihop är att jag undrar var alla välmenande människor var när jag höll på att äta ihjäl mig. Alltså jag hade inte uppskattat kommentarer då heller, men då hade jag förstått dem!! Visst kanske människor har rätt att vara oroliga och inte förstå att bara för att jag nu gått ner klart i vikt så kan jag inte börja äta som förut igen men det går ju inte för jag vill ju inte tillbaka till hur det var förut.

Sen har vi en sak som är ännu värre, de som inte ens har mage att säga något till mig utan går runt och pratar med andra och är oroliga... Då kan jag ju inte ens förklara eller svara...

Funderar även mycket kring hur det är ok att se ut utifrån detta. Smala människor får inte tycka att det är jobbigt att vara smala, de ska liksom vara nöjda med att de inte kan gå upp i vikt, de får inte tycka att de är jobbigt att inte hitta kläder i rätt storlek. Stora människor får vara stora, det är ingen som säger något till dem om vad de stoppar i sig eller inte... Så varför är det ok att göra det till mig? Är det för att jag varit öppen med att jag kämpar med min vikt eller för att jag är ett hot mot lagomvärlden? Är det så himla jobbigt att ta en kaka och njuta av den när jag sitter bredvid? Jag lovar att jag aldrig i hela mitt liv funderat över vad andra stoppar i sig eller inte, jag har nog med mitt eget och lägger ingen energi på att fundera över vad andra äter, så länge de inte kommenterar det såklart.

Så kan vi inte bara vara klara med att kommentera andras matintag och om vi är oroliga för hur någon mår oavsett storlek på kroppen kan vi väl prata med den det gäller och välja ett tillfälle när det finns utrymme att lyssna på svaret?

//e

ps glömde säga att jag mår bra, att jag tränar för att fortsätta må bra och att jag inte tänker börja överäta igen ds

2013/08/23

För vems skull?

Jag tror att man kan göra förändringar för någon annans skull pga kärlek till den/de andra, men jag tror inte att det räcker. Jag tror att om förändringen ska bli bestående måste den vara för sin egen skull. <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-NJlWRCel5qE/Ugxm41YaV6I/AAAAAAAAAoA/_ugCaFY8LV0/s1600/hand.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-NJlWRCel5qE/Ugxm41YaV6I/AAAAAAAAAoA/_ugCaFY8LV0/s1600/hand.jpg" /></a></div>
<br
Jag gjorde den här resan för min egen skull, för att kunna älska mig själv, få mer ork o livslust. Hade jag gjort det pga någon/något utanför mig själv tror jag inte att jag hade nått fram, ändå in o mål för då hade det ju varit andra som styrt o vem skulle man lyssnat på? Nej, det här har jag gjort för att jag ska må bra, sen betyder ju det i förlängningen att jag gjort något bra för min familj!

//e

2013/08/21

Att röra på sig i vardagen

eller vardagsmotion om du vill kalla det så. Har funderat mycket kring det senaste månaderna, kanske av naturliga skäl eftersom jag gjort just det väldigt mycket. Har fått många kommentarer om att jag är så duktig som tränar så mycket - nu vill jag bara klargöra en sak. Att röra på sig i vardagen är INTE att träna! Inte för mig i alla fall... För mig är motion och träning två olika saker (kanske fel ord att använda, men jag kom inte på några bättre) vilket jag tänkte redogöra för nu.


Att motionera för mig är att t ex att välja att gå eller ta cykeln till affären istället för bilen, det är inte träning eftersom det inte finns någon målsättning med det hela mer än att röra på mig. För mig har träning ett mål, ett syfte. Träning handlar om att träna sig för att bli bättre på något eller att utvecklas. Att motionera handlar för mig om att hålla igång kroppen.
Jag blir ofta förvånad eller kanske beklämd (underbara ord jag hittar idag) när människor i min närhet tycker att jag fått dagens "träningspass" om jag cyklar till lekparken med barnen i cykelvagnen, tagit en promenad till affären med barnen i vagnen eller gått en promenad för att minstingen som alltid sover i vagnen på dagen skall somna. Nej, det är inte träning!
En annan sak som också förvånar mig är hur jobbigt andra anser det vara med uppförsbackar vid promenader. När jag cyklar kan jag hålla med, men när man går? Inte ens när jag var som tyngst kunde jag för mitt liv förstå vad de menade. När man går är det ju bara att sätta den ena foten framför den andra och kommer det en uppförsbacke så är det enda som händer att det går lite långsammare. Ok, när man har en vagn med två barn som tillsammans väger ca 25 kg o lite packning på det, då blev det ju jobbigt, men inte så att jag någonsin funderade på att inte göra om det igen eller välja en annan väg. 

Inför den förändring som kommer att ske i mitt liv om någon vecka, när jag ska börja jobba igen, har en oro smugit sig på - hur blir det nu med min motion? Kommer jag bli för stillasittande eller kommer jag kunna hitta sätt att röra på mig i vardagen. Jag har ju ett kontorsjobb, så det är ju inte som att jag kan aktivera mig så mycket mer än lite "pausgympa" då och då... 
Planen är i alla fall att jag cyklar till och från tåget via dagis på ditvägen, så hoppas vi att det håller i vinter också. För att få in lite styrka o balans i vardagen tyckte en av instruktörerna på gymmet att jag skulle sitta del av dagen på en core-boll, så jag får väl köpa in en sån till... Om nu inte min arbetsgivare har lust att införskaffa ett höj- och sänkbart skrivbord åt mig??
Så vad mer kan man göra för att hålla igång kroppen i vardagen? 

Trapporna tar jag som regel alltid - det är ju en klassiker.
Men sen då? 

//e

2013/08/20

Att göra sånt man inte vågar

Att hoppa, att för en stund tappa fotfästet, att inte veta var man kommer landa - en sån hatkärlek jag har till detta!
Vissa saker jag gör nästan dagligen är saker som jag tycker är jobbiga, de tar mig utanför min bekvämlighetszon, andra gör man kanske bara någon gång i livet. Men känslan efter är ändå alltid den samma - lättnad o stolthet! Så idag ger jag mig ut i världen och gör som Ronja rövardotter - utsätter mig för lite fara ;)

//e

2013/08/19

Yippie!!

Jag gjorde det!!!
Efter 8 månader, 36 veckor eller om du så vill 252 dagar är jag nu i mål!
37,9kg lättare, 35cm smalare i midjan och oändligt mycket mer energi och livsglädje!


Att inse att jag nu passerat mållinjen, uppnått den där drömmen jag hade i december när jag startade, det gör mig stolt över mig själv. Idag klappar jag mig på axeln och bara njuter! 


Är såklart tacksam för allt stöd och pepp längs vägen, men vet ni, jag inser idag en sak - jag gjorde det ändå själv, helt på egen hand!

Och då får man vara såhär glad!!!



Dessa bilder togs efter dubbelpasset på gymmet (core+spinning) så jag är lätt sliten o svett - men håll till godo ;)

//e

Att fånga dagen

Så otroligt kravfyllda de orden känns. Att fånga dagen, kan inte tro att min gårdag är något jag skulle beskriva som "en fångad dag". Vi var hemma, inne hela dagen. Barnen lekte, kivades, tittade på film o vi vuxna grejade lite men mest hade vi nog bara tråkigt. För visst är det så att man bara tagit vara på dagen om man 1) varit ute 2) träffat släkt/vänner?

Nej, inte i min värld!! Jag kan längta efter hösten, regn o rusk just för att det är vad en vän till mig kallar kravlöst väder. Man har liksom inte kravet på sig att gå ut. Man kan vara inne o göra ingenting en hel dag. Sedan uppskattar i alla fall jag de fina dagarna mer! Det är inte farligt att ha tråkigt - om man aldrig har tråkigt, hur vet man då när man har roligt??

//e

2013/08/18

Att se mönster

Jag har som jag i föregående inlägg beskrivit länge haft en konstig relation till mat, eller rättare sagt att äta. Det handlar ju inte bara om "mat" som i måltider utan helt enkelt att äta vad det än må vara... För min del är det viktigt att se tillbaka, att klura på hur det blivit som det blivit, inte för att försöka hitta ett svar på varför utan mer för att se vad jag gjort för att inte göra om samma sak igen.

Så, när började det då?
Jag tror att jag alltid varit glad i mat, minns inte riktigt och har inte brytt mig om att fråga mina föräldrar heller, men kanske borde jag göra det? I alla fall så är mina tydligaste minnen kring "överätning" från de sena barnaåren eller möjligen tidiga tonåren. Jag hade under den perioden två stora intressen - spela fotboll och att läsa böcker. Den senare sysselsättningen är som klippt o skuren för att utöva samtidigt som man äter... Jag har tydliga minnen av att vara ensam hemma (vilket jag ju då tyckte att jag aldrig var??) och sugen på något att äta. Oftast slutade det med två olika val eller båda samtidigt. Knäckebröd med massa smör och ost som under tiden man läste blev sådär underbart sega - jag kunde nog äta 10-15 stycken innan jag blev lite lätt illamående. Det andra alternativet var att smyga ner i källaren och hämta småkakor i frysen, bara lagom många så att det inte skulle märkas - min mamma såg alltid till att detta fanns hemma i frysen på den tiden och jag undrar om hon inte bakade nästan jämt för jag minns aldrig att de tog slut?! Så, där låg jag i min säng och åt på eftermiddagarna efter skolan innan träning och middag - att jag alls orkade träna och äta mat förstår jag inte idag... Om detta hände ofta och under hur lång period minns jag inte - tänk så mycket man väljer att glömma. Sen har jag ofrånkomligen "glömt" något annat och det är lyckoruset jag fick när farmor o farfar kom på besök - de hade ju under den större delen av min barndom en godisaffär och hade man tur så hade de med sig inte bara en påse var till oss barn utan även en massa godis som blivit för gammalt för att sälja men inte för gammalt för att äta... 

Jag kan minnas hur mina föräldrar nog försökte hjälpa mig att äta lagom, jag antar att de såg varåt det lutade. De tydligaste minnena handlar om att de försökte begränsa hur mycket jag åt och hur arg jag blev när de sa till mig. Jag fattade ju inte då vad det handlade om, varför jag inte skulle kunna få ta 5-6 smörgåsar på kvällen eller 3 portioner mat om jag nu var hungrig, vilket jag ju förmodligen inte var, utan åt för att det var gott. Jag tror inte att mina föräldrar kunnat gjort annorlunda, de var ju inte med när jag åt allt det där andra utöver maten...

Så när jag var 15-16 år och puberteten gjort sitt med min kropp hade jag uppnått en vikt på 68kg till mina 166cm och jag beklagade mig inför mamma. Minns inte alls vad hon sa eller vad som hände sedan. Vad jag däremot vet är att det var under första året på gymnasiet som jag försökte mig på att banta första gången och sedan dess har jag gjort ganska många försök men aldrig nått i mål eller klarat av att hålla vikten. Jag har ju inte gjort något åt mitt förhållningssätt till att äta utan "bara" bantat en period... Idag vet jag att jag har mer att jobba med och detta inlägg är en del i mitt sätt att gå vidare.

//e

2013/08/17

Osunt förhållande till mat...

...var den snällaste formuleringen jag kunde komma på. Sanningen är väl att den här tjejen har ett matmissbruk eller en ätstörning, om du så vill.


Den jobbiga insikten är såklart att även den här till synes hälsosamma tjejen har samma problematik.


Det går inte bara över av sig själv! 

 Jag tänkte för någon kväll sedan tanken "när ska jag få ett normalt förhållande till mat?" och insåg i samma stund, med sorg, att det är en väldigt lång väg dit. Jag kan inte minnas att jag någonsin ätit endast av hunger och slutat när jag varit mätt. Jag har ätit för att det är njutning och för mig har mat varit svaret på allt! Ledsen? Då äter man. Glad? Då äter man (för att fira). Trött? Då äter man ännu mer o onyttigare! Ensam? Då äter vi lite till ja...
 Det jobbiga med just mat är ju att man inte kan sluta med det på samma sätt som alkohol eller droger. Man måste ju faktiskt äta för att leva. Så min kamp handlar inte bara om att gå ner i vikt eller att bli hälsosam utan även om att hitta ett sätt att förhålla mig till mat - min drog - som gör att jag inte kommer till den punkt att jag känner ett behov av att hetsäta...

//e

2013/08/16

Ny målsättning - hjälp!

Har en massa tankar och funderingar kring nya mål nu när jag snart är i mål viktmässigt. Det är inte så enkelt, att bara ställa om hjärnan på något nytt när man strävat mot ett mål så länge som jag gjort... Jag har såklart en massa tankar om vad man skulle kunna hitta på, som tex en klassiker, tjejmilen 2014 på en viss tid men jag känner att jag inte riktigt hittar rätt. Vad ska jag ha för mål som motiverar mig att traska iväg till gymmet i vinter?

//e

2013/08/15

Det handlar inte om utseendet!

Idag har jag träffat många jag inte sett på länge. Jag var nämligen in på jobbet en sväng. Var kul att träffa alla igen!
Det blev mycket prat om min viktminskning och jag inser att jag inte är helt bekväm med att prata om den. Jag kan ju förstå att andra reagerar då jag ju inte alls ser ut som förut. För de som inte ser mig varje dag är det ju en stor förvandling, som skett som över en natt ;) Men jag ju levt med mig själv varje dag och ser ju inte saken på samma sätt. Jag får helt enkelt träna lite på att presentera mig själv som den jag är nu ;)

I alla fall så träffade jag på en kollega som berättade att hon läst min blogg, att hon tycker att den är bra och att hon tycker att det är skönt att den, trots ämnet, inte handlar om utseende. Så skönt att höra, för min kamp handlar verkligen om hälsa inte om utseende!! Sen ser ju såklart en hälsosam kropp snyggare ut än en sjukligt fet eller för den delen sjukligt smal...

I övrigt har det varit en märklig dag där jag varit med om det mesta. Men som avslut hoppas jag på att barnen inte vill att jag bär på dem i helgen för jag tror att kvällens Liftingpass kommer ge sig till känna på lördag morgon!

//e

Dagens bild - frukt o grönt


Jag äter en massa av dessa nyttigheter hela dagarna, till varje måltid och mellan varje måltid. 
Älskar att stå vid grönsaks- och fruktdiskarna på affären och välja, finns ju så himla mycket gott. Tyvärr är det ju inte det billigaste man kan stoppa i sig - men jag tycker att min hälsa är värd det! Här kan man väl säga att jag gjort en prioritering - det kostar att välja att leva ett hälsosamt liv. 

En frukt o bär till frukost, lite linfrön också.
En frukt till mellanmål.
Sallad till lunch.
Mer frukt till mellanmål.
Halva tallriken med sallad och kokta/råa grönsaker till middagen.
Åsså lite frukt/grönt till kvällsmackan.

Sådär gör jag för att få i mig allt det som min kropp behöver och jag njuter av det :)

//e

2013/08/14

Dagens bild - hemmaträning

Träningskompisarna!
Något jag aldrig trodde om mig själv - att jag skulle börja träna på gym eller ännu märkligare träna styrketräning hemma!

Men för att få ihop livspusslet och för att kunna träna i den omfattning som jag vill så är det så det fått bli och jag har lärt mig att älska det! Fördelarna som jag ser det är ju just att jag inte behöver transportera mig till gymmet, jag kan träna precis när det passar mig (direkt efter läggning av barnen) och dessutom kan jag göra det oavsett om jag är ensam hemma med barnen eller om maken är hemma. Nackdelen är väl att det krävs lite mer diciplin - jag har ingen som pushar på mig, inte heller behöver jag avboka ett pass - det är bara att strunta i det. Men eftersom jag tränar för min egen skull så är det ju bara jag själv som förlorar på missade träningspass och jag som får stå till svars när resultaten uteblir och jag är ingen mesig "domare"...

Så hur gjorde jag för att komma igång då? Jag köpte helt enkelt en bok och började på första sidan. Köpte den utrustning som behövdes och hittade en plats i hemmet som passade för träning (altanen i mitt fall). Jag bestämde mig för vilka dagar och vilken tid jag skulle träna - under sommaren när gymmet var stängt blev det måndag, tisdag, torsdag och fredag + cardio lördag eller söndag. 

Om jag var ensam hemma satte jag barnen i vagnen och gick en uppvärmningspromenad så att vi var hemma lagom till läggning. Sedan var det bara att få dem i säng och köra igång med träningen - allt som allt med stretching var jag klar på en timma. Sen kunde jag slappa i soffan resten av kvällen :)

Om maken var hemma hjälptes vi åt med läggningen av barnen och sedan när han intog tv-soffan så körde jag ett träningspass. 

Så jag tror verkligen att ingenting är omöjligt: vill = kan!

Just nu känner jag att det vore bra med lite mer utrustning, jag skulle vilja ha fler hantlar så jag slipper ändra vikter på de jag har mellan övningarna, jag skulle också vilja ha gummiband att träna med och kanske en bättre cardiomaskin så jag inte behöver ta med barnen ut på uppvärmning mitt i vintern... Men vi får väl se hur vi får ihop pusslet nu i vinter - kanske har jag inte samma behov av att träna hemma?

Planeringen inför hösten är iaf som följer:
måndagar: pass på gymmet
tisdagar: styrka hemma
onsdagar: pass på gymmet
torsdagar: vila
fredagar: pass på gym under arbetsdagen (friskvårdstimman skall utnyttjas!!)
lördagar: cardio eller cirkelpass
söndagar: vila

Ser ju toppen ut om du frågar mej!!
Så det där med plan B blir väl att träna hemma om det mot förmodan skulle vara något annat som stör min fina planering ;)

//e


2013/08/13

Dagens bild - måttband


Det är inte så himla enkelt det här med mått och vikt. Alltså jag har helt enkelt bara bestämt mig, en gång för alla att jag vill väga en viss vikt och jag vill komma under ett visst midjemått. För att komma fram till dessa mål har jag tagit hjälp av olika "tabeller", må vara fel eller rätt, men de finns ju och kan väl inte vara helt fel ute för då skulle de väl inte användas alls?? 
Ja det handlar om BMI och att ett hälsosamt midjemått för kvinnor är under 80cm - om WHO har tokfel så kan jag bara känna att ja, då är jag i alla fall inte ensam ;)
Många har åsikter om det ena eller det andra sättet att mäta på och jag undrar ibland vem som sitter inne med sanningen? 
Jag har även för en massa år sedan fått mitt skelett mätt, men nu förstår jag att man borde mäta sin fettprocent och muskelmassa - men jag tänker att det inte spelar så stor roll längre. Jag var fet, gick ner i vikt, kommer nu i de kläder jag vill ha, önskar mig en lite fastare mage och försöker träna och äta för att nå det målet - så vi pratar inte mer om det heller va?? 

//e

2013/08/12

Förbättringsområde

Idag slog det mig igen, hur dålig jag är på att ha en plan B när det inte går som jag planerat. Hade bokat in mig på core och spinning idag och precis när core-passet skulle börja meddelar instruktören att dagens spinningpass är inställt. Jag gjorde en usel insats på coren och sedan orkade jag inte ladda om och hitta på något annat istället. Det här med att bara gå upp i gymmet och börja träna där, nej inte sådär oplanerat... Så nu får jag nog börja göra fler B-planer! För det lär ju inte vara sista gången som det inte blir som jag tänkt??

Kan ju bara tänka mig hur det blir med höstens och därmed den riktiga vardagens intåg i vårt än så länge föräldreledighetslunksvardagsträsk... VAB, sjukdom, stress och en o annan hockeymatch som jag missat att den var just idag...

//e

Dagens bild - vatten


Vatten!
Egentligen behöver jag väl inte skriva mer än så, men tänk så viktigt det ändå är med vatten!

Min viktminskning hade aldrig gått så bra om det inte vore för denna underbara dryck. För min del har jag en vecka kring ägglossning (några dagar före, under och efter) som kroppen samlar på sig en massa vatten och jag kan öka upp till 1,5kg på några dagar. Det jag lärt mig är att om jag är riktigt noga med att få i mig minst två liter vatten om dagen under dessa dagar så blir det nästan ingen viktökning alls! Såklart försöker jag alltid få i mig 2 liter/dag, men jag är lite dålig på det om jag inte tränar för då skriker ju kroppen efter vatten ;)

Jag dricker mestadels kranvatten som gärna får vara rumstempererat, men ibland lyxar jag till det med smaksatt mineralvatten, men det är i de fall jag annars skulle valt en läsk...

//e

2013/08/11

Motivera mig!??!

Ja, ibland får jag höra orden "ge mig lite av din motivation" eller liknande, oftast skämtsamt men ändå med en viss underton av allvar. Jag förstår ju såklart vad den som säger detta menar, att den önskar att den vore motiverad till vad det nu är den önskar förändra och jag skulle såklart mer än gärna ge dem motivation - men det går ju inte! Motivation måste komma inifrån, en egen önskan om förändring!

Jag har själv försökt ge ner i vikt många gånger och varit nära att nå i mål, men så är det liksom som att motivationen tagit slut - jag har gett upp eftersom förändringen bara varit ytlig eller tillfällig om man så vill. Denna gång har jag gjort annorlunda och jag har haft en helt annan motivation/drivkraft. Jag behöver bara titta på mina barn och så VET jag att jag måste fortsätta eller att jag inte kan gå tillbaka till den jag var innan - för deras skull lika mycket som för min egen.

Jag har ju ett arbete som handlar om att hjälpa människor att förändra saker som inte är bra. Vi har många gånger i olika sammanhang inom arbetsgruppen velat ha motiverande kurser för de som inte förstår varför de behöver förändra, idag vet jag inte om jag tror på att de skulle fungera. Jag tror att man kan inte övertalas till att bli motiverad, man behöver nå sin botten eller få konsekvenser av sin livsföring som man inte kan leva med. Visst finns det de som inte klarar av att förändra i alla fall, men jag tror att de flesta av oss kan hitta kraften inom oss att göra det, om inte tidigare så iaf när vi blir "tvungna". Jag tror däremot på att visa vägen, vara ett föredöme eller inspiration till de som vill förändra men inte vet hur - det är den personen jag vill vara! Bara ödmjukt kunna säga - såhär gjorde jag - prova du med! Att vara ärlig och dela med sig!

Jag har vid ett par tillfällen senaste tiden fått höra att jag är just det en förebild, just för att jag är en vanlig "tjej/mamma/kvinna" som lever det vanliga livet och ändå kunnat göra den resa jag gjort. Det värmer så otroligt att höra och gör att viljan inom mig att kämpa vidare och att delge er min kamp stärks - jag kan ju inte ge upp när ni står vid min sida :)

//e

2013/08/10

Märkliga saker

Efter att ha varit tjock en lång tid och före det inte så värst smal är det vissa saker som inte är så självklara och ter sig lite märkliga för mig idag, som:

- att jag har synliga nyckelben
- att låren inte tar i varandra när jag står och går, kan alltså innebära att jag i framtiden inte kommer behöva köpa nya byxor för att de slitits ut i grenen??
- att jag blivit mer lik min storasyster, tyckte inte att det fanns en enda likhet mellan oss förut, men nu har jag ju helt plötsligt fått lite mer former i ansiktet ;)
- att jag behöver inte börja leta kläder längst bak i klädstället i butikerna och jag har inte heller en "helt egen avdelning"
- att jag skulle inte kunna äta en hel påse ostbågar på en gång (det är väl nästan en förlust??)
- att det skramlar om mitt vänstra ringfinger - vilket jag borde åtgärda så jag inte tappar mina juveler ;)

//e

2013/08/09

2013/08/08

Gör't bara gör't!

Idag har jag varit sådär trött som jag bara varit några få gånger i livet. När jag var i tonåren inträffade det när jag var på läger och man stannade uppe hela sista natten för att få ut det mesta av vistelsen... Sedan dess har jag aldrig frivilligt stannat uppe på det sättet men sedan man fått barn så händer det ju att man inte får sova. En sådan natt hade vi i natt, barnen gnällde o grät "varannan gång" och det resulterade i några få timmars sömn på morgonsidan av natten för min del. 

Så det var inte direkt med lätta steg jag tog mig iväg till gymmet och mitt livs första Tabata-pass, men jag är så glad att jag gjorde det! Vilken genomkörare! Precis vad min kropp behövde efter gårdagens Functional-pass. Inser att det kommer blir svårt att välja och välja bort pass när hösten drar igång igen, det är ju så himla roligt men jag kan ju inte träna varje dag. Tabata passade verkligen mig, att köra fullt ös, vila, fullt ös igen (åtta upprepningar) och sedan byta övning - inget krångel eller knepiga kombinationer! Kände dock att passet gärna hade fått vara längre än 30 minuter eftersom det ju försvinner tid med uppvärmning och stretching - men får väl köra dubbelpass om det blir fler torsdagar, då är det Lifting 55min med 5 minuter vila mellan - kan ju vara något??!! :)

Så nu sitter jag här, gôtt mör i kroppen, mätt o belåten och sådär trött så jag inte orkar gå till sängen. Men det är väl samma sak som gäller nu - gör't, bara gör't! 

//e

2013/08/07

Löpning - min passion

 

 

 

De här bilderna får illustrera det underbara med löpning!

Jag har nog alltid tyckt att det varit roligt att jogga, har liksom kunnat springa hur länge som helst även om jag aldrig varit snabb. Har alltid tänkt att jag är för kort för att kunna springa fort längre sträckor, men har njutit av att utmana mig själv.

Så när våren närmade sig och jag kände att min kropp klarade mer än bara promenader började jag jogga väldigt försiktigt. Laddade ner en app som på 14 veckor med tre pass i veckan skulle få mig att klara av att jogga en mil på ca 60 min. Den var superbra och fick verkligen igång mig! Hela familjen (och dagis) var ovanligt sjuka vintern/våren som gick så min planering gick i stöpet, men jag försökte i alla fall träna så gott det gick. Jag laddade hem ytterligare en app - nämligen RunKeeper och nu blev träningen rolig på riktigt! Jag kunde i detalj jämföra resultat från en gång till en annan, se vilken km jag sprang snabbast osv osv :) Haha, jag använde den tom när jag gick till och från dagis vid hämtning och lämning!

I maj var det dags för vårrus och jag hade som mål att komma under 30 minuter och det klarade jag! Mycket tack vare min syster som höll ett bra tempo åt mig de första 3km, sedan "dog" jag men återhämtade mig mot slutet. Det blev inte så mycket sprunget för mig i början av sommaren då jag helt enkelt prioriterade annat - att vara hemma med familjen som nu hade långledigt ihop. Men så kom utmaningen - stadsloppet 10km! Jag bestämde mig för att klara milen på under timmen, fortfarande tränade jag mest i form av promenader och gymmet men lade till ett pass löpning i veckan. När dagen D infann sig var jag nervös, hade genrepat några dagar innan och hade gjort 10km på 59min, så jag visste ju att jag kunde! Tiden blev 57:28.8 och jag hade klarat även detta mål!

Jag har en favoritrunda på ca 7km som jag springer lite nu och då. Sista 3km av sträckan är svagt uppförslut, ni vet sån backe som man hatar att cykla i för att den aldrig tar slut. Det är den som syns på sista bilden. När man kommer upp för backen har jag bara 300m kvar hem så jag brukar ge allt här. Jag kör alltid fartlek mellan lyktstolparna. Dels för att glömma att det är uppförsbacke och dels för att utmana mig själv. Från början körde jag 1-2 alltså snabbare ett mellanrum saktare två mellanrum. Sedan ökade jag till varannan och nu kör jag 2-1 fast det händer ju ganska ofta att jag glömmer vilken stolpe jag skulle sakta ner vid och då är det ju bara att köra på till nästa stolpe ;)

Löpträning är för mig något som är motiverande då man snabbt "ser" resultat, det är lätt att variera och man behöver ingen direkt utrustning mer än bra skor. Sen är det ju roligt med prylar o snygga kläder - men det är det ju oavsett vad man gör ;)

Så på söndag är det äntligen dags att snöra på sig skorna igen och ge sig ut i spåret - ska du med??

//e

2013/08/06

Min dag i bilder

Kaffe, ska jag någonsin välja bort detta??
Tror inte det...men jag fyller ju iaf på med vatten :)
Redo! Denna första dagen på hösten...
Ja, cykeln o jag kommer köra många mil ihop framöver!
Efter lämning på dagis blev det en tur till gymmet för att boka in mig på de kommande passen och köpa nytt kort :) Fick det glada beskedet att det kommer blir fler pass under hösten om de får tag på instruktörer - men schemat var inte klart än. Planeraren Elin får träna på tålamod ;)
Sen lite häng hemma, konstigt att bara ha lillasyster hemma, tomt liksom...

Ja den här fick komma ut en stund - men varför - det är ju redan lika skitigt igen...
Hade laddat för hallonplock när lillasyster skulle sova... 
...men då kom regnet...
...så jag valde att dricka lite mer kaffe o läsa en bok på altanen o lyssna på smattret istället.
Maten fick sköta sig själv medan vi hämtade storebror på dagis.
Tvätten, även i den här familjen ett ständigt pågående projekt - vem använder garderober??
Storebror fick välja mellanmål idag!
Lekstund i lekrummet - vår oas :)
Middagen serverad!
Sen äntligen kom vi ut i snåren - 25 min o 7 dl - kanske inte världens bästa timpenning, men gott!
Det är något terapeutiskt och meditativt med att handdiska.
Sen var det min tur att träna
(maken o storebror var ut på en inlinesrunda när jag o lillasyster plockade hallon)
och det blev ett av de svettigaste passen hittills.
Nu säger jag hejdå till hemmaträning för denna vecka - gymmet har ju öppnat igen!! 
Jo, jag duschar allt som oftast efter träning...

Sen lite mer att äta:
finn crisps, skinka, paprika, äpple, grönt te och ja, jag tjuvade lite hallon :)
Sen fötterna i högläge i soffan på altanen.

En underbar dag helt enkelt!
//e