Det är väl egentligen inget stort problem, att en del inte känner igen mig, men det kan bli lite tokigt och tråkigt ibland. Tokigt då man kan skratta åt det och tråkigt när jag hälsar glatt på någon jag tycker om och personen i fråga hälsar lite frågande på mig - vem är du och varför ler du sådär mot mig - tycks många tänka.
Det är ju inte som att jag missat att det är stor skillnad på då o nu, men det är ju inget jag tänker på hela tiden. Jag har ju fullt upp med "här o nu"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar