2014/04/20

Kortisonet i min kropp

När jag läste om biverkningarna av medicinen jag nu äter på lappen i förpackningen tyckte jag inte att det var så värst mycket att oroa sig över, det allvarliga var ju de på lång tid och min lilla inflammation ska väl snart vara ett minne blott. Men min kropp och kortison verkar inte vara någon bra kombo. Jag började googla lite efter ett samtal med min svärmor som sa något i stil med att "kortison är riktigt jobbigt att äta" och hittade andra som beskrev måenden liknande mitt, så nu hoppas jag än mer att läkningen tar fart ordentligt och att nedtrappningen av kortisonet märks av fort i kroppen o knoppen.

Ska självklart inte skylla allt på kortisonet, bara det att leva med ständig oskärpa, ständig huvudvärk, ont i foten och därmed ingen träning kan ju få vem som helst ur balans.

Att då lägga till insomningsproblem, konstant hunger, magproblem, uppsvälldhet (läs: mättad hunger), låg sinnesstämning och en hjärna på högvarv.

Nä, frun är inte tuff nu.

Att hjärnan ändå när jag lagt mig för kvällen och snurrat det tusende varvet utan att komma i närheten av att somna kan tänka ut så mycket bra (planer, listor o drömmar) och att kroppen är så totalt oförmögen att leverera när jag vaknar, inte ens i närheten av utvilad efter 4-5 timmars sömn. Att jag i min bästa stund orkar bli frustrerad över det känns ju bra, men mest är jag bara likgiltig...

Så det där med att ta helgen på mig att läka var nog inte ens i närheten av rimligt, kroppen behöver nog längre tid, tid jag inte är så värst villig att ge den. Kortisonet ska ju först och främst inte behövas längre, sen ska det trappas ner och sen, sen...går det inte att tänka längre.

Men imorgon tar jag en dag "nedkopplad" från mina andningshål och det som sker på tisdag, det sker på tisdag.

//e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar