2014/04/16

Långsamt

Långsamt bättre och långsamt sämre.

Min man sa igår till mig att jag blivit så tyst, att jag inte säger något längre, att jag inte verkar vilja göra någonting längre, att jag inte ser fram emot något. Det påstående mötte jag först med ännu mer tystnad, vad säger man liksom? Sen försökte jag formulera det där som jag inte riktigt vill tänka på för mig själv ens. Jag vill inte sätta ord på det, oron som ständigt finns med mig. Men så kom det - jag ser inte fram emot något annat än att bli bra. Innan jag blivit det så är det bara ett mörker. Det är ett tomrum. Jag mår nog sämre psykiskt än fysiskt just nu. Då ställer han frågan som jag absolut inte kan svara på.

Så vad gör du för att må bra då? Vad fyller du dagarna med när du går hemma? Gör du något som du tycker är roligt?

Det är väl det som är problemet, att det för det första inte känns ok att vara hemma och sjukskriven och passa på att göra en massa roliga saker, då borde jag väl kunna klara av att arbeta. Men sen kommer insikten att jag faktiskt inte kommit på något som jag tycker är roligt att göra som jag klarar av just nu pga ögat (eller foten). Sen har det ju varit en hel del besök i diverse vårdinrättningar och det tar ju en hel dag för ett besök. Att jobba är väl inte det roligaste jag kan komma på att göra, men att vara frisk och jobba för att sedan kunna göra allt det där jag älskar - som jag längtar!

Så då kom tanken till mig imorse, att jag blir sjuk av att vara sjukskriven.

Vad är möjligt för mig att göra idag, för att göra det bästa av den här dagen?
//e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar